HÅLLER MIKROPLAST PÅ ATT BLI ETT MAKROPROBLEM?
av Philip Åström
Debatten om miljön tar en allt mer omfattande plats i tidningarna. Trots det verkar utvecklingen i vissa områden gå bakåt. Jag menar, när började man med att inte städa upp sin egen skit, bokstavligen?
Vi finner det överallt, i våra hav, sjöar, åkrar, vatten och i vår mat. Trots att det i första hand är djur som äter mikroplaster vore det naivt att anta att det inte påverkar oss människor. Denna texten har med syfte att ge allmänheten en bättre förståelse för hur mikroplast är påväg att bli ett makroproblem för oss människor, och hur vi tillsammans bör ta itu med problemet.
Det som vi inte kan se kan inte skada oss (eller...?)
Både du och jag vet att plast är ett artificiellt skapat material. Tekniskt sätt kallas plast för en syntetisk förening. Det är gjort av råolja, naturgas och olja vilket gör att det inte är naturligt nedbrytbart. Men det fick vi ju faktiskt lära oss när vi var små... Plastföroreningar är ett av de mest genomgripande och olycksbådande ekologiska hoten världen över. De flesta av oss är medvetna om djur som intar och dör av plastavfall, men vad har det egentligen för effekter för oss människor?
Det är mycket mindre känt om det mer smygande problemet som orsakas av mycket mindre mikroplaster (MP), som bildas efter att större bitar av plast bryts ned, genom solljus eller vågverkan, till mycket små partiklar. MP är mellan 5 mm - 0,001 mm, vilket betyder att en del av MP kan vi inte ens se! Men det gör inte det mindre problematiskt, faktum är att den MP som är så liten att vi inte ens kan se det— är det största problemet!
Kunskapen är begränsad
MP är väldigt svårt att få bort från miljön och är enkelt konsumerat av djur, trots det är de biologiska effekterna ett problem. Av den anledningen har Giacomo Limonta och forskare från universiteten i Siena och Ferrara, Italien undersökt fenomenet för att kunna kartlägga eventuella lösningar på problemet. Syftet med studien var att förbättra den relativt begränsade kunskapen om effekter som MP har på vattenlevande organismer.
I undersökningen testades effekten av två plaster— polyeten vilket är den primära källan till MP globalt, samt giftig polystyren. Testerna utfördes på ett laboratoriedjur - zebrafisk. De exponerade fisken för MP:er som är mindre än en tiondels millimeter med en koncentration som efterliknade den mängd koncentration av MP som man finner i starkt förorenat vatten. Forskarna mätte sedan hur MP påverkar fiskens tarmar, rörelse och genuttryck på deras lever.
Studien visade en högre aktivitet hos gener som hjälper särskilda immunceller att identifiera levervävnad och utlösa immunsvar. Detta framlägger bevis för att fiskens eget immunförsvar kan utlösa attacker på levern och därmed försämra dess funktion. Sannolikheten för att bakterier skulle kunna infiltrera leverceller var betydligt högre eftersom gener kopplade till antimikrobiell resistens och cell-till-cell-bindning var mindre aktiva. Under tiden avvisades gener för metaboliska vägar som hanterar fett i fiskens kroppar— inklusive de för kolesterol och fettsyrasyntes. Med tanke på vikten av dessa molekyler för immunitet föreslår författarna att mikroplast allvarligt kan påverka fiskens förmåga att bekämpa infektioner.
MP har en negativ påverkan i många aspekter på många olika djur, från genuttryck till första och sekundära försvar mot infektion och deras kroppsklocka. Med tanke på de kritiska roller som dessa spelar i vardagens överlevnad har mikroplast potential att äventyra hela djurpopulationer och utlösa förödelse för ekosystem. Upptäckterna som presenterats av författarna är ännu en varning för farorna med föroreningar och behovet av att minska plastanvändningen.
En vanlig människa äter i genomsnitt 70000 MP per år. Däremot är, enligt livsmedelverket, MPs påverkan på människor fortfarande okänt. Det enda vi kan med säkerhet säga idag är att det har en negativ påverkan på djur och att mikroplast befinner sig bland annat i maten vi äter. Det krävs ett större ekonomiskt stöd till forskningen för att kunna klargöra MPs omfattande påverkan på oss människor. Är det inte skrämmande?
Vad kan vi göra idag?
Strandstädning eller “beach cleanups” är något som alla kan vara en del av. Men när 5 miljarder ton plast existerar på vår planet vore strandstädning kanske proportionellt till att ge en hemlös några öre i form av global inverkan. Men enligt Group of Experts on the Scientific Aspects of Marine Environment Protection (GESAMP), är produktionen, eller omvandlingen av mikroplast mest effektiv på strand. Det är en konsekvens av en hög UV-strålning samt den fysiska abrasionen av vågor. Strandstädning är därför väldigt effektivt eftersom man riktar in sig på platser som produktionen av MP är som värst. Tro det eller ej men strandstädning är en av de mest effektiva lösningarna på det globala problemet än så länge.
Trots att strandstädning är bland den mest effektiva lösningen att minska plasten på land, är havsstädning bland den mest effektiva lösningen för att få bort MP såsom att motverka att stora plastbitar omvandlas till MP i vatten. Ocean Clean Project har med hjälp av data och algoritmer kunnat förutsäga havsströmmar. Systemet rör sig snabbare än plast och kan långsamt samla en del av dessa stora sopor. Detta möjliggör att systemet kan samla upp plast och MP. Oceon Cleanups har som mål att 2040 implementera 60 olika system runt om i hela världen och rensa upp cirka 90% av allt plast i världen.
Ett förbud mot engångsplast hade minskat produktionen och användningen. Varje regering i världen hade kunnat lösa problemet relativt enkelt genom att införa förbud. Problematiken uppkommer i samband med att det krockar med individens frihet. Ska vi verkligen förbjuda människor till att använda något? Å andra sidan är denna inskränkning på frihet kanske nödvändigt för människorasens överlevnad.
Mikroplast till ett mikro-problem
MP är ett globalt problem som äventyrar hela ekosystem. Det är därför vitalt att vi människor finner en lösning till problemet. Forskningen kring fenomenet är långt ifrån tillräckligt för att kunna fastställa några pålitliga lösningar. Det krävs större incitament för att driva forskningen framåt. Men alla vi andra som inte är forskare kan inte bara sitta och kolla på, det krävs engagemang från oss alla. De lösningar som är aktuella idag kanske inte är lika aktuella om 10 år, men det gör inte arbetet lönlöst nu. Genom att engagera sig i de lösningar som finns och ge möjlighet till en förändring i form av politiska regleringar, sociala förändringar och förändring i konsumenters köpvanor kan vi tillsammans driva utvecklingen framåt! Låt oss göra mikroplast till ett mikro-problem!
Källor
Limonta, G mfl. (2019). Microplastics induce transcriptional changes, immune response, and behavioral alterations in adult zebrafish. Sci. Rep. 9, 15775. https://www.nature.com/articles/s41598-019-52292-5
Alison Pearce Stevens. Polluting microplastics harm both animals and ecosystems. Science News For Students. 3 November, 2020 https://www.sciencenewsforstudents.org/article/polluting-microplastics-harm-both-animals-and-ecosystems
Birguy Lamizana. Microplastics in wastewater: towards solutions. UNEP. 20 Mars 2020. https://www.unep.org/news-and-stories/story/microplastics-wastewater-towards-solutions